bengtgerda

Det finns ingen som jag, det finns bara en Bengtgerda. Jag lever ett liv som ingen annan skulle vilja leva.
Jag är en levande sophög, mitt samvete är skitigt, mitt hjärta är sedan länge överfullt med skamliga hemligheter. Hemligheter som alla vill veta men ingen kan handskas med. Fina damer, stiliga herrar som sitter på stans populäraste uteserveringar. Bistro kallas det numera bland innefolket. Tar en latte, en espresso. Kastar en hånfull blick mot förbipasserande sönderstressade småbarnsföräldrar med övertrötta och skrikande småbarn. De tror att barnen skriker för att de vill ha godis. De förstår inte att det är frustration i ordets fulaste bemärkelse. Det finns inte tid att stanna upp torka tårarna, trösa och krama det lilla barnet. Arbetsdagen är slut men inte dagens arbete. Kvällen fylls med läxläsning, aktiviteter och möten. Tvätt, disk och matlagning. Allt det där som den vanliga människan inte har råd att anställa något till att göra för dem. Allt det där som bistromannen anser sig stå över. Ingen vet vilka hemligheter som döljer sig bakom människors mask, ingen vet när masken faller. Jag kämpar varje dag för att inte avslöjas, ingen får veta vad jag har gjort, ingen får veta, ingen.......