blod överallt
när jag vaknade, fattade inte vad som hänt. Trasslade mig ur mitt gamla nersölade täcke. Det luktar, det är blodigt, ja kanske en och annan skamfläck också. Fy fan det stinker skit. Gnuggar mig i ögonen men slutar när blodet på mina händer svider. Vad fan har hänt.
jag vill inte
berätta var jag har varit, jag vill inte berätta vad jag har gjort. Dagar som flyter ihop till en enda sörja, nätter utan början, utan slut. Jag hatar inte mitt liv, jag har inget liv att hata. Jag vill ge upp, det finns inget att kämpa för.
Hur ska jag göra, vad ska jag göra. Är det kanske dags att avsluta det nu. Det var inte jag som påbörjade mit liv, har jag då rätt att betämma när det ska ta slut.
Kanske skulle bistromannen sakna mig, kanske skulle hans vänner påpeka att de inte sett trashanken på länge. Kanske........kanske inte. Det finns ingen mening att fortsätta.
Det är en ny helg och bistromannen sitter där i sin dyra kostym, moderna glasögon och roar sig med att studera hur lodisarna hänger på systemets lås fem minuter innan öppningsdags. Lodisarna ger honom inte en blick ivriga i att vara först. Deras dag spenderas utanför systemet och handlar bara om att lura till sig pengar för att stilla begäret.
Bistromannen släcker sin cigarett och dricker en klunk av sitt dyra bistrokaffe. Högtidligen road av lodisarnas kamp om småören. Han känner efter i fickan och finner några småmynt. Skramlar med dem, slänger iväg ett mynt och skrattar i smyg åt lodisarnas snabba reaktion på det älskade klingande ljudet. Det är hans nöje denna fredagsmorgon, att se vem som snabbast roffar åt sig smulorna han kastar åt dom.
Hur ska jag göra, vad ska jag göra. Är det kanske dags att avsluta det nu. Det var inte jag som påbörjade mit liv, har jag då rätt att betämma när det ska ta slut.
Kanske skulle bistromannen sakna mig, kanske skulle hans vänner påpeka att de inte sett trashanken på länge. Kanske........kanske inte. Det finns ingen mening att fortsätta.
Det är en ny helg och bistromannen sitter där i sin dyra kostym, moderna glasögon och roar sig med att studera hur lodisarna hänger på systemets lås fem minuter innan öppningsdags. Lodisarna ger honom inte en blick ivriga i att vara först. Deras dag spenderas utanför systemet och handlar bara om att lura till sig pengar för att stilla begäret.
Bistromannen släcker sin cigarett och dricker en klunk av sitt dyra bistrokaffe. Högtidligen road av lodisarnas kamp om småören. Han känner efter i fickan och finner några småmynt. Skramlar med dem, slänger iväg ett mynt och skrattar i smyg åt lodisarnas snabba reaktion på det älskade klingande ljudet. Det är hans nöje denna fredagsmorgon, att se vem som snabbast roffar åt sig smulorna han kastar åt dom.
